Wow, vad roligt det var att få se alla basgruppernas examination ifrån atelieristautbildningen. Det var allt ifrån redovisning av vad man jobbat med till storbildsmåleri.I vår grupp spela vi upp ett drama från en situation på en förskola, som utvecklas olika p.g.a pedagogens förhållningssätt. Det är spännande att slänga sig ut i det okända och improvisera. Precis som vår roll som atelierista bör vara i verkligheten, våga utmana.Vi var mycket fokuserade på att redovisningen skulle spegla gruppen.
På tåget hem ifrån Göteborg, slog det mig: vad sa jag under redovisningen? eller rättare sagt: vad sa jag inte?
Diskussioner i basgruppen, influenser och tankar ifrån kursmedlemmar, föreläsningar och work-shops har givit mig mycket under kursen. Likaså intressant litteratur som jag läst under kursens gång. Men det som har påverkat mig mest är processen i arbetet med barnen.
Under hösten byggde vi tillsammans, barnen och jag, upp en atelje på fritids. Där vi har samlat olika sorters material och många sorters färg, lätt åtkomligt för barnen. Det har skapats mycket under läsåret och många av barnens ideer har förverkligats där.
Det är en fröjd att idag se, när barnen kommer till fritids och på egen hand sätter igång med nya projekt. Jag finns naturligtvis där som stöd, och som de kan bolla ideer med. När de så berättar om sina verk och vi sedan dokumenterar med text och foto, och jag får dela deras tankar, känns det som en stor förmån.
Till sommaren släpper jag dessa barn. Jag kommer även att byta kollega och lokaler.
Det känns lite sorgligt, men samtidigt en utmaning att på nytt bygga upp en atelje, och starta upp med nya barn och introducera min nya kollega i Reggios anda. Den nya gruppen består av barn i förskoleklass, 1:an och 2:an. Sexåringarna får jag förhoppningsvis följa i tre år, och det skall bli intressant att jobba på lite längre sikt.
Processen hos mig själv, som startat under atelieristautbildningen är jag mycket tacksam för, de skapar nya uttrycksätt hos barnen som jag möter varje dag.
tisdag 29 maj 2012
måndag 14 maj 2012
Individuell examination år 2012
Efter att nu närma sig slutet av atelieristautbildningen är det dags att summera mina tankar som jag vill ta med mig från utbildningen. Det är 28 år sen jag läste på universitetet och har arbetat med barn i många olika verksamheter sedan dess, nu kände jag för att inhämta nya kunskaper. Valet att gå atelieristautbildningen var helt rätt för mig, eftersom bild, skapande och estetisk verksamhet alltid legat mig varmt om hjärtat. Men jag var lite skeptisk i början när jag upptäckte att fokus mestadels låg på små barn. Jag har därför hela tiden försökt tänka -hur kan jag omvandla detta i mitt arbete med skolbarn i 9-10 års åldern?
Kursen har givit mig möten med många kunniga pedagoger, fått ta del av intressanta tankar ifrån mina kurskamrater, och fått lyssna till intressanta föreläsningar.
Något jag tagit fasta på är att våga släppa taget om min egen planering, lyssna på barnen och försöka följa deras tankar. Detta berättar Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi bl.a om i sin bok "Lyssnandets pedagogik - etik och demokrati i pedagogiskt arbete". Därifrån fick jag också med mig ordet "Hörstyrka" , ett bra och tänkvärt ord.
Fritidshemmens dag 8 maj 2012. Foto: Elin
I våra baslagsträffar har vi diskuterat mycket kring hur viktig miljön och vårat förhållningsätt är. Vi har besökt alla våra arbetsplatser och fått tips och ide´r av varandra. Vi har haft sokratiska samtal utifrån kompendiet "Dokumentation från kurs i sokratiska samtal som metod", bildanalys, tipsat varandra om hur ett konstprojekt kan gå till. Vi har även provat nya tekniker med för oss nytt material, som sidenmåleri som var riktigt roligt att testa. Det har varit intressant att se de olika förskolorna, men även att få visa min skola och fritidshem.
Jag har kommit fram till att en gynnsam kreativ miljö är mycket viktig för barnen estetiska utveckling. Miljön: den tredje pedagogen.
På Mias( Anna-Maria Andersson) seminarium den 26/1 talade hon om att skapa mötesplatser för barnen. Att miljö skall ha något att berätta för alla som kommer in.
En fråga som jag tycker är viktig att ta med sig -Vem kan man bli i detta rum?
Jag har under läsåret byggt upp en atelje tillsammans med barnen på fritids.
I åtanke har jag haft Tarja Häikiö seminarium där hon berättar om att se ateljen som ett vetenskapligt centra, där man kan arbeta med olika material och estetiska uttrycksformer. Mera om detta kan man läsa i hennes kompendium: "Barns estetiska läroprocess. Atelierista i förskola och skola."
Foto: Christel
Att barnen har tillgång till olika material och olika sorters färg, att vi vuxna är lyhörda och tillåtande är något man skall tänka på tycker jag. Materialkännedom var det första jag började med på höstterminen med barnen, något vi fått med oss utav Stina Braxell Vikten av att klottra hade jag inte kläm på
innan hennes föreläsningar och i hennes bok:"Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan"har jag fått många tänkvärda stunder, den är lättläst och även om den vänder sig i första hand till förskolebarn kan man lätt relatera till skolbarn. Tankarna runt att imitera, återskapa, nyskapa har vi jobbat utifrån inte minst i ett bildprojekt utifrån en konstutställning med Göteborgskoloristerna som jag var och såg tillsammans med barnen i klassen. Det är intressant att se och höra hur de tänker utifrån bilder, och hur de vill jobba vidare utifrån utställningen. Oj, nu blev det lite bildanalys också. Det är detta som är så fantastiskt att allt går in i varannat, inget är rätt eller fel.
Vikten av pedagogisk dokumentation är något jag gärna också tar med mig. Att dokumentera under arbetets gång. Man får ett större perspektiv på barnens alster efter att de berättat hur de tänker och att vi fotograferat tillsammans.I Hillivi Lenz Taguchis bok: "Varför pedagogisk dokumentation?"finns mycket intressant att läsa om dokumentation.
Positiva upplevelser som studiebesök på Göteborgs Konstbiennal,där vi tittade på samtidskonst och reflekterade kring utställningen och Frölunda kulturhus där vi hade sokratiska samtal kring bilderna är något jag gärna minns från kursen. Workshop med lera utifrån tema ljud och battels utifrån tema ljus är också härliga minnen. Först var jag väldigt frågande inför ljusbatteln och förstod ingenting, det var så härligt att ge sig hän åt något helt nytt. Så nyttigt att vi vuxna också vågar ge oss in i det okända, som vi så gärna vill att barnen skall.
En heldagsföreläsning av Christian Fabbi är något som jag sent skall glömma. Där han berättade om hur en förskola i Reggio Emilia kan se ut och hur de arbetar kring temat: ljus, är något från de 11-sidor anteckningar jag har ifrån föreläsningen.
Det var intressant att vara med på bildlärarnätverksträffen, höra hur lärarna i bild har det på sina skolor. Tyvärr är det mycket missnöje p.g.a tidsbrist och bedömningar av stort antal elever. Det känns så fel att bedöma barn i bild. Min rektor har erbjudit mig att undervisa i bild till hösten i åk.5, jag är hedrad men tveksam p.g.a bedömningar. Diskussioner kring ordet "flum"var en punkt, den bästa förklaringen tycker jag var: användas för saker man inte själv kan förstå, ej heller enkelt mätbart. Positivaste för kvällen var nog damen som satt bredvid mig som undervisar på folkhögskola, där det inte förekommer bedömning.
En bok som jag nyligen läst och som ligger nära min vardag är "Barns visuella kulturer - skolplanscher och idolbilder" av Anna Sparrman.
Den tar upp visuella kulturer i barns vardagsliv, både på fritids och skola. Reflektioner över Lövkojans fritidshem som visuell miljö, hur inredningen styr barnens handlingar.
Där finns exempel ifrån fritidsverksamheten som jag känner igen.
Visuell kultur omfattar alla slags bilder, det görs ingen värderande skillnad på hög eller lågkulturella bilder.
Att seendet är kulturellt präglat och inlärt är något som de flesta kanske inte ens tänker på i sin vardag. Konstnärer har en tränad blick, har lärt sig att se ljusskiftningar. Att lära sig att se dessa skiftningar är som att lära sig att använda sin syn. Det är en läroprocess, enligt Sparrman.
Ett kapitel tar upp om blickar och tolkningar ur flickor och pojkars perspektiv. Intressant läsning tycker jag som arbetar med barn i 10-årsåldern och även intresserar mig för genusfrågor.
Under denna veckan är min klass medverkande på en kulturfestival på Kulturhuset här i Stenungsund. Barnen har arbetat med "onödigt material"och tillverkat Festivalkonstverk, fotograferat dem och avslutat med frågeställningar som:
Vad tänkte du när du skapade? -Var kom materialet ifrån? -Vad var det du såg? -Vad blev det?
Barnen tycker det är roligt att få vara delaktiga med sina alster under festivalveckan. De tredimensionell alstren kan jag knyta an till delar av Stina Braxells bok:"Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan."
Foto: Christel
Rollen som bildpedagog/atelierista ser jag att jag vill arbeta med skapande verksamhet med barnen kring ett tema. Skapa kreativa processer hos barnet, som Tarja Häikiö sa på sitt seminarium den 1/3. Atelieristans roll är att ta hand om den estetiska läroprocessen.
Att se möjligheter och att inspirera barn och övriga pedagoger. Presentera olika material och införa alternativa sätt att skapa på.
Låta saker ta sin tid och följa barnen i deras tankar i utvecklingen. Dokumentera under arbetets gång, och låta barnen berätta hur de tänker runt sitt skapande.
Svårigheter i arbetet tycker jag är när inte hela arbetslaget eller närmast medarbetaren är med i tankebanorna kring Reggio Emilia-filiosofin. Mest positivt måste vara när ledningen eftersträvar detta arbetssätt och man känner medvind i sitt sätt att arbeta.I skolan värld har jag motvind, och det är så många andra "måsten "som drar i en. Men jag kämpar på och försöker att få in lite Reggio Emilia-tänk i min skola.
Många tankar har dykt upp under läsåret och den ständigt pågående processen i mitt arbete med barnen känner jag är mycket värdefull.
Egen skapande uppgift"vårhatt i hönsnät".
Foto: Ulf
Referenser:
Ann Åberg & Hillevi Lenz Taguchi: Lyssnandet pedagogik - etik och demokrati i pedagogiskt arbete.
Kompendium: Dokumentation från kurs i sokratiska samtal som metod.
Anna-Maria Andersson: seminarium
Tarja Häikiö: seminarium och kompendium: Barns estetiska läroprocesser-Atelierista i förskola och skola.
Stina Braxell: seminarium och bok: Skapande barn - att arbeta med bild i förskola.
Hillevi Lenz Taguchi: Varför pedagogisk dokumentation?
Christian Fabbi: föreläsning
Anna Sparrman: Barns visuella kulturer, skolplanscher och idolbilder.
Kursen har givit mig möten med många kunniga pedagoger, fått ta del av intressanta tankar ifrån mina kurskamrater, och fått lyssna till intressanta föreläsningar.
Något jag tagit fasta på är att våga släppa taget om min egen planering, lyssna på barnen och försöka följa deras tankar. Detta berättar Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi bl.a om i sin bok "Lyssnandets pedagogik - etik och demokrati i pedagogiskt arbete". Därifrån fick jag också med mig ordet "Hörstyrka" , ett bra och tänkvärt ord.
Fritidshemmens dag 8 maj 2012. Foto: Elin
I våra baslagsträffar har vi diskuterat mycket kring hur viktig miljön och vårat förhållningsätt är. Vi har besökt alla våra arbetsplatser och fått tips och ide´r av varandra. Vi har haft sokratiska samtal utifrån kompendiet "Dokumentation från kurs i sokratiska samtal som metod", bildanalys, tipsat varandra om hur ett konstprojekt kan gå till. Vi har även provat nya tekniker med för oss nytt material, som sidenmåleri som var riktigt roligt att testa. Det har varit intressant att se de olika förskolorna, men även att få visa min skola och fritidshem.
Jag har kommit fram till att en gynnsam kreativ miljö är mycket viktig för barnen estetiska utveckling. Miljön: den tredje pedagogen.
På Mias( Anna-Maria Andersson) seminarium den 26/1 talade hon om att skapa mötesplatser för barnen. Att miljö skall ha något att berätta för alla som kommer in.
En fråga som jag tycker är viktig att ta med sig -Vem kan man bli i detta rum?
Jag har under läsåret byggt upp en atelje tillsammans med barnen på fritids.
I åtanke har jag haft Tarja Häikiö seminarium där hon berättar om att se ateljen som ett vetenskapligt centra, där man kan arbeta med olika material och estetiska uttrycksformer. Mera om detta kan man läsa i hennes kompendium: "Barns estetiska läroprocess. Atelierista i förskola och skola."
Att barnen har tillgång till olika material och olika sorters färg, att vi vuxna är lyhörda och tillåtande är något man skall tänka på tycker jag. Materialkännedom var det första jag började med på höstterminen med barnen, något vi fått med oss utav Stina Braxell Vikten av att klottra hade jag inte kläm på
innan hennes föreläsningar och i hennes bok:"Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan"har jag fått många tänkvärda stunder, den är lättläst och även om den vänder sig i första hand till förskolebarn kan man lätt relatera till skolbarn. Tankarna runt att imitera, återskapa, nyskapa har vi jobbat utifrån inte minst i ett bildprojekt utifrån en konstutställning med Göteborgskoloristerna som jag var och såg tillsammans med barnen i klassen. Det är intressant att se och höra hur de tänker utifrån bilder, och hur de vill jobba vidare utifrån utställningen. Oj, nu blev det lite bildanalys också. Det är detta som är så fantastiskt att allt går in i varannat, inget är rätt eller fel.
Vikten av pedagogisk dokumentation är något jag gärna också tar med mig. Att dokumentera under arbetets gång. Man får ett större perspektiv på barnens alster efter att de berättat hur de tänker och att vi fotograferat tillsammans.I Hillivi Lenz Taguchis bok: "Varför pedagogisk dokumentation?"finns mycket intressant att läsa om dokumentation.
Positiva upplevelser som studiebesök på Göteborgs Konstbiennal,där vi tittade på samtidskonst och reflekterade kring utställningen och Frölunda kulturhus där vi hade sokratiska samtal kring bilderna är något jag gärna minns från kursen. Workshop med lera utifrån tema ljud och battels utifrån tema ljus är också härliga minnen. Först var jag väldigt frågande inför ljusbatteln och förstod ingenting, det var så härligt att ge sig hän åt något helt nytt. Så nyttigt att vi vuxna också vågar ge oss in i det okända, som vi så gärna vill att barnen skall.
En heldagsföreläsning av Christian Fabbi är något som jag sent skall glömma. Där han berättade om hur en förskola i Reggio Emilia kan se ut och hur de arbetar kring temat: ljus, är något från de 11-sidor anteckningar jag har ifrån föreläsningen.
Det var intressant att vara med på bildlärarnätverksträffen, höra hur lärarna i bild har det på sina skolor. Tyvärr är det mycket missnöje p.g.a tidsbrist och bedömningar av stort antal elever. Det känns så fel att bedöma barn i bild. Min rektor har erbjudit mig att undervisa i bild till hösten i åk.5, jag är hedrad men tveksam p.g.a bedömningar. Diskussioner kring ordet "flum"var en punkt, den bästa förklaringen tycker jag var: användas för saker man inte själv kan förstå, ej heller enkelt mätbart. Positivaste för kvällen var nog damen som satt bredvid mig som undervisar på folkhögskola, där det inte förekommer bedömning.
En bok som jag nyligen läst och som ligger nära min vardag är "Barns visuella kulturer - skolplanscher och idolbilder" av Anna Sparrman.
Den tar upp visuella kulturer i barns vardagsliv, både på fritids och skola. Reflektioner över Lövkojans fritidshem som visuell miljö, hur inredningen styr barnens handlingar.
Där finns exempel ifrån fritidsverksamheten som jag känner igen.
Visuell kultur omfattar alla slags bilder, det görs ingen värderande skillnad på hög eller lågkulturella bilder.
Att seendet är kulturellt präglat och inlärt är något som de flesta kanske inte ens tänker på i sin vardag. Konstnärer har en tränad blick, har lärt sig att se ljusskiftningar. Att lära sig att se dessa skiftningar är som att lära sig att använda sin syn. Det är en läroprocess, enligt Sparrman.
Ett kapitel tar upp om blickar och tolkningar ur flickor och pojkars perspektiv. Intressant läsning tycker jag som arbetar med barn i 10-årsåldern och även intresserar mig för genusfrågor.
Under denna veckan är min klass medverkande på en kulturfestival på Kulturhuset här i Stenungsund. Barnen har arbetat med "onödigt material"och tillverkat Festivalkonstverk, fotograferat dem och avslutat med frågeställningar som:
Vad tänkte du när du skapade? -Var kom materialet ifrån? -Vad var det du såg? -Vad blev det?
Barnen tycker det är roligt att få vara delaktiga med sina alster under festivalveckan. De tredimensionell alstren kan jag knyta an till delar av Stina Braxells bok:"Skapande barn- att arbeta med bild i förskolan."
Foto: Christel
Rollen som bildpedagog/atelierista ser jag att jag vill arbeta med skapande verksamhet med barnen kring ett tema. Skapa kreativa processer hos barnet, som Tarja Häikiö sa på sitt seminarium den 1/3. Atelieristans roll är att ta hand om den estetiska läroprocessen.
Att se möjligheter och att inspirera barn och övriga pedagoger. Presentera olika material och införa alternativa sätt att skapa på.
Låta saker ta sin tid och följa barnen i deras tankar i utvecklingen. Dokumentera under arbetets gång, och låta barnen berätta hur de tänker runt sitt skapande.
Svårigheter i arbetet tycker jag är när inte hela arbetslaget eller närmast medarbetaren är med i tankebanorna kring Reggio Emilia-filiosofin. Mest positivt måste vara när ledningen eftersträvar detta arbetssätt och man känner medvind i sitt sätt att arbeta.I skolan värld har jag motvind, och det är så många andra "måsten "som drar i en. Men jag kämpar på och försöker att få in lite Reggio Emilia-tänk i min skola.
Många tankar har dykt upp under läsåret och den ständigt pågående processen i mitt arbete med barnen känner jag är mycket värdefull.
Foto: Ulf
Referenser:
Ann Åberg & Hillevi Lenz Taguchi: Lyssnandet pedagogik - etik och demokrati i pedagogiskt arbete.
Kompendium: Dokumentation från kurs i sokratiska samtal som metod.
Anna-Maria Andersson: seminarium
Tarja Häikiö: seminarium och kompendium: Barns estetiska läroprocesser-Atelierista i förskola och skola.
Stina Braxell: seminarium och bok: Skapande barn - att arbeta med bild i förskola.
Hillevi Lenz Taguchi: Varför pedagogisk dokumentation?
Christian Fabbi: föreläsning
Anna Sparrman: Barns visuella kulturer, skolplanscher och idolbilder.
onsdag 2 maj 2012
Flum och bedömning
Jag var på nätverksträff för bildlärare på HDK.
Kvällen började med mingel, det var avspänt och trevligt att gå runt och prata med lärare som arbetar med bildämnet.
Först diskuterade en panel bestående Eva-Lotta Hulte´n , Ilona Huss Wallin och Fredric Gunve ordet FLUM. Mycket blev sagt och åsikterna gick isär och det var inte alltid lätt att följa med i tanken. Något som jag fastnade för var att det är okända element som tolkas som flummigt. Att flum används för saker man inte själv kan förstå , något man inte själv har nytta av. Flum är inte heller enkelt mätbart och ej lättbegripligt.
Kvällen fortsatte med diskussioner om bedömning i bildämnet. Det finns mycket frustration bland bildlärarna i att bedömma eleverna och det är svårt att få tiden att räcka till.
Vi fick se en ny film ifrån Skolverket, där några bildlärare ifrån västkusten presenterade sina sätt att arbeta i bild. Någon lät eleverna jobba med loggbok, någon lät eleverna använda bildblogg och någon lät eleverna jobba med skapande med anknytning till ett teoretiskt ämne. Det var inspirerade att höra och se hur de arbetar. Men av diskussionerna efteråt förstod man att många lärare känner sig väldigt stressade utav hur man skall få tiden att räcka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)