Stinas uppgift

Vi fick i uppgift av Stina Braxell att presentera ett nytt material för mindre barn. De yngsta barnen på min skola är 6-åringar och går i förskoleklass. Jag fick "låna" två pojkar från en förskoleklass som fick följa med mig till mitt fritidshem.
Jag hade dukat upp en bytta med tapetklister och en bytta med remsor av tidningspapper samt en med tapetklister + tidningspappersbitar i vår atelje.
Pojkarna satte sig vid bordet , jag satte mig vid sidan om med papper o penna. De började att känna på klistret + pappersbitarna.
Följande dialog utspelar sig mellan pojkarna som jag benämner A och B.

A:  Skall vi hålla i det
B:  Det är skönt.
A:  Man blir kladdig.
B:  Jag vill inte bli kladdig. Finns det någonstans att tvätta sig. Kolla A, vi tar lite mer klister.
A:  Allting fastnar på mina händer, jag sitter fast.
B:  Jag tar lite mera klister
A:  Hör när jag pruttar i degen, jag är görklistrig. Får man torka sig på pappersremsorna.

-    De tar några tidningspappersremsor o torkar av sig om händerna och blandar ner det i sin massa.
B:  Det är bäst att passa på att a lim för snart är det slut, det känns som en bajskorv.
A:  Hör här nu, man kan fisa.
B:  Vi har tagit slut på allt klistret, vi tar mera papper. Vad äckligt det är, eller hur A
A:  Nej. Jag vill ha mera

-   De tar flera remsor.
B:  Knåda pressa slita o dra, jag skall göra något bra!
A:  Jag är världens kladdigaste.
B:  Nu skall jag knåda denna bajs.

-    Nu plattar de ut sin klump.
A:  Är det här detta.
-    Sen håller han upp sin klump.
A:  Kolla vad jag gjorde med skeden fröken.

-    Han har bakat in sleven i massan
A:  Fröken, vad skall vi göra med detta?
Jag. Ni får göra vad ni vill.

-   Nu plattar han ut massan.
A:  Jag skall steka pannkakor, detta är en stekpanna .
B:  Kolla mina muffins.

-    Han har klickat ut massan till muffins.
B:  Jag måste bara jäsa min, för jag skall baka bröd.
A:  Detta är min människa som jag bygger, kolla detta är min gubbe.

-    Han knådar ihop massan.
A:  Kolla min vulkan.
B:  Nu är jag klar, här är min vulkan och här sprutar det eld.
A:  Jag vill spara min.
B:  Jag med.                                                                                                                         Photo: Christel

Reflektion.
När vi senare pratade om vad de gjort så säger......
B:  Vi knådade så det blev en.
A:  Vulkan.
Jag: Tycker ni det var roligt?
A:  Ja ,men väldigt kladdigt.
B:  Jag vill göra det igen.

Min egen reflektion på aktiviteten är att här ser man en estetisk process, vad det slutliga resultatet blev är kanske inte så viktigt, och att det råkade vara en vulkan, när pojkarna kände sig nöjda med    aktiviteten .
Om jag inte dokumenterat under tiden hade det kanske inte kommit fram.De påverkade varandra ganska mycket men tack vare att de var två kunde jag dokumentera utan att lägga mig i.
Det var intressant att följa deras arbete och höra hur de resonerade under aktivitetens gång. Tänk vad mycket som kom fram under denna korta tid ( c:a 30 min ).

Sokratiska samtal i basgruppen.

Vi träffades i vår basgrupp i veckan hos Anuschkas på Bergets förskola. Det är alltid lika roligt att träffas i gruppen och diskussionerna stod snart högt i tak. Vi tittade runt på förskolan och efter vi smakat på gott fika och tittat på bilderna ifrån studiebesöket på Solgläntans förskola bestämde vi att försöka ha ett sokratiskt samtal utifrån studiebesöket och dess pedagogiska miljö.

Vår frågeställning var:  Hur upplever vi den pedagogiska miljön på Solgläntan?
Målet vi satte upp var: Att samtalet skall flyta på.
Vi pratade om 1. den  synliga miljön - den arkitektoriska och
                        2. den osynliga miljön - värdegrunden, förhållningssättet och lyssnandet.
Åsikter som kom upp var att man sett självständighet - man kan se vad man kan göra på de olika stationerna. Att förskolan var för stor - det var många avdelningar. Det blev många intryck ifrån studiebesöket, kanske för många för att ta in.
Hos de små barnen, 1-åringarna fanns det undersökande material. Ganska lite material, men sen mera och mera för de äldre barnen.
Det var synd att bilderna på väggarna hängde så högt upp. Man upplevde att man kunde se samspel av lärandet mellan barnen.
Lyssnandet - man bekräftar barnen i det de gör . Att pedagogerna sitter ner och låter barnen komma till dem istället för att springa runt.
Att pedagogerna tar ett steg tillbaka och inte lägger sig i, utan istället observerar.

Synd att man inte fick se utemiljön. Vi tycker att den är lika viktig som innemiljön.
Vi pratade om att vi saknar Reggio Emilia filosofins syn på utemiljön på utbildningen.
Innemiljön på Solgläntan är tydlig och strukturerad. Många saker, men lite av varje.

När vi nu träffats på Bergets förskola ser vi en skillnad mellan avdelningarna. På en avdelning kändes miljön mindre inspirerande. Kan bero på vilken barnsyn och kompetens personalen har, som ofta visar sig hur man ser på barnen, vilket påverkar hur man ser på miljön.

Utvärdering av det sokratiska samtalet: Det kom fram många olika åsikter utan att något kändes fel.
Vi tycker att samtalet flöt på, och vi kompletterade varandra utan att avbryta.
Mitt personliga mål var att ta in så många intryck som möjligt från studiebesöket. Det tycker jag att jag fått. Jag tycker att det blev bra struktur på samtalet , alla var delaktiga och vi påminde varandra.
Tack Anuschka för en trevlig kväll och jättegoda blåbärsmuffins.