Barns tankar!

Hur kan barn uttrycka sina tankar?
Genom skapandet naturligtvis,måla en bild, skapa i annat material, berätta muntligt men också genom skrift, när de lärt sig skriva.
I vår klass har alla barn en tankebok. Ett par gånger i veckan tar barnen fram sina tankeböcker och skriver en kort stund.Vi vänder ett 5-minuters-timglas och det blir magiskt tyst i klassrummet och alla börjar skriva.
Det är fantastiskt att se, ingen sitter och funderar ,utan alla skriver. Oftast skriver vi vuxna också.
Vad skriver de då? Det de tänker på just då. Något som har hänt , något de skall eller vill göra, eller något ur fantasin. Tankeböckerna läses inte upp för klassen. Ibland får vi vuxna läsa dem, inte för att rätta texten utan för att de vill dela med sig av sina tankar.Det är härligt att sätta ord på sina tankar ibland. Jag tror att det kan bli spännande att ta fram sin tankebok som vuxen, där de kan läsa; hur tänkte jag som nio-åring och gick i 3:klass.

I veckan satt jag mig med en pojke som skapat denna figur. Den har stått framme på utställningshyllan ett tag.
Vi började prata och reflektera över hur den kom till.
Han berättade hur han byggde sin GODISAUTOMAT.
" Jag tog en tom glasskartong och klippte upp den och tejpade ihop. Klippte ut en öppning i mitten där uppe. Tog två tomma tändsticksaskar klippte hål i dem och limmade fast på kartongen. Sen Sen klippte jag ut tyg och limmade fast.
Man stoppar i godis i luckan där uppe så kommer det ut i tändsticksaskarna som man sen kan öppna.
Den vänstra sidan är min, för jag är vänsterhänt och den högra är min systers. Där har jag klätt med hästtyg för hon tycker om hästar"
Vad härligt att han tänkte på sin äldre syster när han byggde sin godisautomat.
                                           foto: Christel

Nyårsnattens bilder och sagans stora betydelse.

En ny termin har börjat. Första bildlektionen ville vi minnas nyårsnatten. Jag ställde fram oljepastellkritor, stora vita papper, temperablock, svampar, svart papper och saxar. De fick naturligtvis använda annat material som finns på hyllorna.
Efter att vi pratat en stund om hur barnen upplevt nyårsaftons kväll och natt, började de måla fyrverkerier med oljepastellkritorna i alla färger. Sen svampade de hela pappret i mörka färger som nattens himmel.         I det svarta pappret klippte de ut hus eller en hel stad som svarta siluetter som klistrade upp i nederkanten av bilden. Det blev många härliga nyårsnattsbilder.
På en pojkes bild hade husens tak hackad kant, det såg precis ut som takpannor. Han hade hittat en zig-zag-sax på hyllan och klipp till dessa hustak. Fiffigt tyckte jag. Han hade också hittat lite stjärnpaljetter som han klistrat upp till stjärnhimmeln. Härligt!

Vi på atelieristautbildningen på HDK har också börjat en ny termin. Första föreläsningen som Pernilla Mårtensson hade i torsdags pratade hon om Barnens kreativa språk och kommunikation. Hon berättade om teorier och metoder i den tidiga läs och skrivutvecklingen. Flera  av dessa teorier känner jag väl igen och som vi jobbat efter.
Det var härligt att höra henne tala så gott om sagoläsningens stora betydelse, som stimulerar språk, tanke och fantasi. Hur viktigt det är HUR frågorna ifrån oss vuxna är, som sätter igång det lilla barnet att tala och fråga.
En atmosfär som skapar harmoni om vilka avtryck kan kreativiteten ge? Vi utmanas lika mycket som barnet i läroprocessen.
När hon talade om fördjupningen i boken, där barnet relaterar till sig själv, relaterar till liknande böcker och relaterar till omvärlden, kom jag att tänka på hur vi har det i vår klass.
Varje vecka går vi till skolans bibliotek, där barnen får låna böcker för att läsa hemma och ha som bänkbok. Alla böcker får barnen recensera, och berätta inför klassen vad författare och illustratören heter vad boken handlar om i korthet och vad de tycker om den och ev. rekomendera den för sina klasskamrater. De tycker det är jätteroligt och inspirerar varandra till att läsa nya böcker.

Sokratiska samtal kring djurens rätt.

 Vi blivande atelieristor var på Frölunda kulturhus i torsdags kväll. Där såg vi utställningen "Sverige dansar för djurens rätt". Min första tanke var: Vad är detta? Tretton foton med dansbandssångare tillsammans med sitt djur (eller lånat djur).
Det kändes som en enda stor reklamkampanj för deras band. Vi fick så reda på att föreningen: Djurens rätt, låg bakom utställningen, och att de ville visa en lite snällare bild, i motsatts till plågsamma utsatta djurfotografier. Bilderna kommer från en almanacka som de givit ut.

När vi så satte oss i mindre grupper för att ha sokratiska samtal utifrån bilderna förstod jag att det spelar mindre roll vad utställningen handlar om. Det viktiga vid dessa samtal ( som jag har uppfattat det) är att alla i gruppen har samma utgångspunkt. Man kan säkert ha sokratiska samtal utifrån en bok, en enda bild, en text eller visa.
Först satte vi i gruppen upp ett mål om hur samtalet skulle gå till. Vårt mål var att inte avbryta varandra.
sedan fick vi i tysthet sätta upp vårt eget mål, gärna något där man utmanar sig själva. Frågan som vi utgick ifrån var : På vilket sätt värna dessa bilder om djurens rättigheter?
När man bestämmer utgångsfrågan kan man inte ha en fråga som man kan svara endast ja eller nej.Då blir det inte mycket diskussioner eller åsikter i samtalet.
Vi började med att låta alla uttala sig om bilderna en efter en i ringen. Det är kanske bra att börja så här , men jag tycker inte detta sätt är så bra, för man är så koncentrerad på vad man själv skall säga att man inte lyssnar på vad dom säger som sitter före en i ringen. Man kan inte heller flika in, om man har en åsikt när någon annan talat.
När vi gått ringen runt förde vi samtalet vidare med att alla fick flika in när man ville. Det var intressant att höra så många åsikter om bilder som egentligen ingen av oss var intresserade av.  En sak som vi tog upp var att föreningen kanske får in mycket pengar från en grupp som de annars inte når ut till, genom försäljning av denna almanacka. Då har de ju nått sitt mål.
Till sist utvärderade vi samtalet och kom fram till att vi klarade vårt mål bra, att inte avbryta varandra och att hålla samtalsgången.Vårt eget mål valde vi själva om vi ville avslöja.

Jag vill gärna prova att ha sokratiska samtal med barnen på jobbet. De är 9 år och jag tror att de skulle klara det om man kan ha mindre grupper.
Det positiva med sokratiska samtal är att man får tillåta sig att prova sina tankar. Man får lov att säga  raka motsatsen mot föregående talare, inget är fel.
Att barnen uttrycker sig helt spontant utifrån sina tankar, utan att tänka:" vad skall de andra tycka", och respektera varandras åsikter i samtalet. Detta skulle vara något mycket positivt med ett gäng 9-10åringar.
Om man vill veta mer om sokratiska samtal kan man läsa Ann S Pihlgrens bok: "Sokratiska samtal i undervisningen", eller gå in på skolverkets sida om "sokratiska samtal".