Vid vårt besök på Göteborgs konsthall fick vi en snabb genomgång av konstverken och om konstnärerna bakom dem. Min första tanke var att " Oj, var det inte mera, och detta skall vi titta på i 1 1/2 timma". Men tiden gick jättefort och jag hade gärna stannat i ett par timmar till och kanske hunnit med allt.
Det var ett bra upplägg av besöket, då vi först gick runt med en kompis i gruppen med frågeställningar i åtanke vid varje verk.
1 -Hur känns det här verket för dig?
2 -Vilken sorts tankar får du?
3 -Vad tror du att konstnären vill uttrycka?
Första konstverket som vi tittade på kallade vi för "kartan" av Reena Saini Kallat. En världskarta virkad av el kablar, prydd av taggtråd b.la. Tankar som dök upp var fientlighet p.g.a. taggtråden. Kommunikationen i världen, både på gott och ont. Vissa länder var avskurna från varandra. Det sprakande ljudet kändes otrevligt. De olika färgerna på länderna kanske symboliserade landets ekonomiska läge och välfärd.
Nästa verk som vi tittade på kallade vi "frigolitskulpturer" av Wim Botha. Installationen bestod av figurer av frigolit som konstnären skurit ut med hjälp av en elektrisk såg uppsatta på träpinnar eller stod på golvet. Verket kändes flyktigt, kallt och lätt, tyckte jag. Associationer till vingar som flyger, moln som är lätta och kalla isflak. Detta konstverk hade nog barnen gillat mest, men jag tror att det hade varit svårt att låta bli att känna på frigoliten.
Zrina Bhimji hade en vägg med stora fotografier. Fångenskap var ett ord som dök upp när vi tittade på dem. "Varma färger med kalla motiv " var min första tanke.
Antonio Vega Macotelas utställning i nästa rum kändes nästan jobbig att titta på. Hans konst kom från tiden då han arbetade i ett fängelse. Med hjälp av fångarna hade han gjort av sådant som han fått av dem och i gengälld t.ex. besökt deras närstående utanför fängelset som de inte fick träffa. En tavla av massa ciggarettfimpar (alla var vita men en var svart) tänkte vi båda på Pricken - den prickiga kaninen som inte var som de andra, vita. Macotelas kanske tänkte på utanförskap. Där fanns också tavlor av fångarnas nagelbitar och deras hårlockar. Konstnärens uttryck tror jag var , att något ifrån fångarna fick i alla fall komma ut ifrån fängelset.
Ljudinstallationen av Florian Hecker tyckte jag var det mest motbjudande av alla verken. Ljudet kändes stressande och tandläkarskräck for upp i mina tankar.
Vi avslutade kvällen med en gemensam diskussion runt konstverken och det var intressant att höra de andras tankar. Det lär bli fler besök på konsthallen framöver.
Det hade varit spännande att besöka konstbiennalen med barnen. Men tyvärr tillåter inte skolans ekonomi att vi åker till Göteborg.
Men jag skall hålla utkik efter om det dyker upp någon lämplig utställning på vårt lokala galleri här i Stenungsund. Då skall jag försöka att besöka den med barnen, och sen låta dem arbeta utifrån den i vår atelje.
Jag har tidigare jobbat med tema utifrån en känd konstnär. Då vi tillsammans tagit reda på hur han/hon arbetar, låtit barnen prova på att måla efter konstnärens sätt att måla. Något som var mycket uppskattat av barnen var när de fick ställa ut sina alster på kulturhuset när de inspirerats av koloristernas sätt att måla. Under detta läsår kommer jag säkert låta barnen få se på andras konst och bilder som komplement till det fria skapandet. Jag tror absolut att konst som barnen får se och lära sig mera om inspirerar till deras eget skapande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar